Otrohet
Jag kan inte komma på något värre i ett förhållande, än otrohet. För, nej, det finns inte! Bara tanken på att bli sviken på ett sådant sätt får mig att vilja spy.
Vad hade man gjort?
Vad hade man sagt?
Hur hade det känts?
..om en vad man själv tror är ens själsfränd, ens älskling, en person som hade gjort allt för en - varit otrogen. Jag vet inte!
Jag vet bara att det är bland det värsta som finns. Det värsta man någonsin kan göra mot någon som älskar en.
Är det någon av er som varit med om att er partner varit otrogen mot er?
Eller, har ni kanske själva varit det? Berätta i så fall varför..
Varningstecken för otrohet hittar ni i inlägget nedan.
Blivit bedragen, gjorde skitont.
Grinade i veckor, men kommer ändå aldrig sluta älska honom... så som det känns nu iaf.
Jag håller med, otrohet är verkligen det värsta som finns (i ett förhållande). Jag vet ingenting som skulle kunna såra mig så mycket. Har dock aldrig blivit utsatt för det (vad jag vet), och skulle aldrig kunna vara otrogen mot någon heller.
Ja, jag har blivit bedragen och det var verkligen stenkorkat och onödigt och dumt. Men jag vet inte om det är det värsta som finns i ett förhållande?
Jag tycker nog att det är värre att bara gå och småvantrivas och va ihop enbart för "det är så mysigt att va med nån". Om någon någonsin är ihop med mig av den anledningen och inte för att jag är en spännande sexig intressant människa som får honom att bara må så himla bra, då skulle jag bli sårad som aldrig förr!
Jag förlät honom, för att otroheten var något han gjorde i panik och att stanna med mig är något han vill med klarsyn. För att han vill, för att jag får honom att skratta, längta och må bra och för att han får mig att känna mig fantastisk.
Efter otroheten så är vårt förhållande starkare än någonsin och på grund av den så vet vi båda att vi verkligen vill vara med varandra.
Jag tycker att säga att otrohet är det värsta som kan hända är att se världen lite svartvit. Man KAN göra misstag, världen går inte under, man måste kunna få göra korkade saker och bli förlåten någon gång...
Veggolatte: För mig skulle det vara det värsta!
Till veggolatte, Skönt att det för er till slut blev något bra men.. Otrohet i sig är väl ändå ofärlåteligt.
Veggolatte; Klart det inte heller är bra att vantrivas i ett förhållande eller vara tillsammans bara för att inte vara ensam. Men om man känner så är det faktiskt bättre att göra slut. Och det är ALLTID värre att såra någon, respektlöst och oförlåtligt!
Min pojkvänn bedrog mig i 3 år. Var ung och dom. Förlät honom 1 gång då ja fick reda på att han hade varit otrogen. Trode att han skulle förändras men der gjorde han såklart inte. Tror knappt att man kan räkna på fingrarna hur många gånger han va otrogen mot mig. Han låssades gå ut med hunden för att träffa tjejer. Låssades gymma osv. Stängde av mobilen när han gick på fester då han skulle ragga på tjejer. Ja de va konstigt att jag kunde stå ut med honom så länge. Själv fick man sitta hemma och knappt göra något alls.
Jag trodde nog att jag skulle få mothugg på detta:)
Jag tycker inte att det är ok att vara otrogen och verkligen inte att lova guld och gröna skogar och en bedra gång på gång! I det fallet så är det ju bara dumpa som gäller!
Men jag kan inte hålla med om att otrohet är det värsta som kan hända! Om jag är kär i någon som är ihop med mig för att han för tillfället inte har något bättre för sig, DET skulle vara det allra värsta! Att slösa bort mitt liv, eller att försöka sänka mig genom att behandla mig på ett sätt som får mig att tänka lägre tankar om mig själv, DET är också det värsta!
Att vara otrogen en gång, ångra sig massor och aldrig göra om det, det är en baggis i jämförelse tycker jag.
Den killen som jag började träffa, allra första killen, var otrogen mot mig med tre av mina närmaste kompisar, så det var fyra gånger svek, som jag förlät honom för, men inte mina kompisar.
Men efter honom har jag känt mig så kränkt att jag inte har kunnat lita på andra killar, utan sett till att göra något riktigt hemskt mot de för att hinna såra de innan de sårar mig.
det jag tycker är lite intressant är egentligen hur många det är som verkligen hade kunnat göra slut med sin pojkvän/flickvän om dem varit tillsammans jättelänge och älskat varandra?
menar inte att det är rätt på något vis att vara otrogen, det är hemskt att bli sviken på det sättet. tidigare har jag alltid sagt och tänkt att jag skulle dumpat min pojkvän direkt om han varit otrogen och har inte förstått hur någon kan behålla sin pojkvän/flickvän efter personen visat att den uppenbarligen inte vill vara med sin partner. det jag skulle komma fram till var iallafall att jag har ändrat åsikt, inte om otroheten för tycker fortfarande det är lika hemskt men om hur man kan stanna hos sin partner efter ett sånt svek. jag själv har varit otrogen (för en lång lång lång tid sen)så borde kanske inte ens öppna min mun i detta ämnet, fast jag tror på mig själv om att jag har mognat och kanske stött på en större kärlek?.. gud vad långt denna kommentaren blev nu men ja det jag tänkte komma fram till är det inte är så lätt att bara utesluta en person i sitt liv, även fast den har varit otrogen.
