Distansförhållande?

Jag vet inte varför jag vänder mig till en blogg för att reda ut mina problem, men nu gör jag det. Läget är så pass hopplöst att jag börjar bli desperat och du verkar veta mycket om förhållanden.

Det är så att min pojkvän flyttar iväg till Sundsvall för att plugga där i två år. Sträckan Sundsvall-Stockholm känns inte som min kopp te. Jag tror inte på distansförhållanden för att de i regel aldrig håller.. Har ingen erfarenhet av distansförhållanden, men jag har hört för mycket om det. Självklart vill han inte göra slut utan vill vara tillsammans med mig livet ut och det vill jag också, egentligen.. Fan, hans flytt kom så plötsligt. Hur hanterar man något sådant här? Jag älskar ju den idioten så att hjärtat gör ont. Kan inte föreställa mig någon annans hand i min. Hur gör man?


Ja, hur gör man egentligen? Jag har inte heller någon erfarenhet av distansförhållanden men jag tror ändå att om man ger sig fan på att det ska hålla så gör det också det. Känslan av att man vill dela sitt liv med någon är ju väldigt speciell och om er kärlek är så pass stark så kommer ni att klara det. Du måste bara tro på det!

Ni får hålla kontakten via telefon och internet och dessutom får ni försöka se till att få de gångerna ni träffas att bli så många som möjligt, och verkligen tar vara på de stunderna. Ni kan även skicka saker till varandra som påminner om er själva, tror att det hade varit något som uppskattats mycket faktiskt. Vad det sen kan vara vet jag inte.

Jag hoppas att ni som har/eller haft haft ett distansförhållande hjälper till att svara på denna frågan och kanske komma med några bra tips. För även om det inte är någon drömsituation så fungerar det bara man verkligen vill och tror på det. Det är i alla fall jag övertygad om!

Kommentarer
Postat av: Ninas modeblogg, utan mode

Jag och min pojkvän hade ett distansförhållande och klarade oss rätt bra. Han bodde i Stockholm och jag i Umeå. Det klart det blir väldigt ledsamt när man skiljs åt men det fungerar, bara man litar på varandra. Dessutom kommer han väl tillbaka om två år, bara att hålla ut :)

2008-12-16 @ 21:25:47
URL: http://ninai.blogg.se/
Postat av: louiqe

Jag har ett distansförhållande och det fungerar bra. Vi firar tre år nästa år. Det är faktiskt ganska skönt och jag kan nästan inte tänka mig att vara tillsammans med någon som bor i samma stad som mig. Det är ju jobbigare, verkar det som...Haha.

Vi går i skolan på vardagarna och ses på de helger båda kan. Lätt som en plätt. Vill man så kan man!

2008-12-16 @ 21:33:40
Postat av: sara

jag har också ett distansförhållande. det funkar verkligen bra. klart man saknar varandra och klart det är svårt att säga hejdå varje gång man skiljs åt. vi pratar i telefon minst 3 timmar om dagen. det är verkligen värt de, då vi kan flytta ihop om ett år. det går om man verkligen vill och gör allt för att få det att fungera. tro mig.

2008-12-16 @ 22:28:56
Postat av: sandra

Jag hade själv ett distansförhållande för några månader sen. Jag bor ungefär i Stockholm medans han bor enda nere i Skåne! Men vi fick det att funka, pratade via telefon och internet, träffades på de lov vi hade och ibland även på helgerna. Jag tyckte att vill man verkligen så funkar det. Efter tretton månader gör han slut på grund av för lång distans.

Men det har inte fått min tro om att distansförhållanden kan fungera, vill man och kärleken är stark ja då jävla kan det fungera! :)

2008-12-17 @ 04:15:18
URL: http://karvinen.blogg.se/
Postat av: Mikaela

Min pojkvän & jag, hade ett distansförhållande, det här året. Och det var jobbigt, men nu i efterhand, kan jag säga att det gjorde oss starkare. För vi fick verkligen längta efter varandra.

2008-12-17 @ 06:53:08
URL: http://goesbothways.blogg.se/
Postat av: Ellis

Sundsvall-Stockholm är en rätt billig resa. ~200kr student/ungdomspris enkel resa med ybussarna och annars kan man ha tur med tågen, ibland bara 90kr!

Min bästa vän bor i Sundsvall och när hon hade pojkvän i Stockholm så höll det ändå i 2½år, och de åren var bra!

Lycka till med allt! <3

2008-12-17 @ 09:23:10
URL: http://sikorka.blogg.se/
Postat av: Anonym

Det går om man bara vill och litar på varandra :)

2008-12-17 @ 11:10:46
Postat av: Anki

Jag har ett distansföhållande just nu, jag bor i Malmö och min pojkvän bor hemma i småland, det tar två timmar med buss och tåg. Egentligen är det en baggis. Och som alla andra säger så tycker man verkligen om varandra så ska det funka, det tror jag på! Fördelen med distansförhållanden är att man hinnar sakna och längta efter varandra på ett helt annat sätt :-) Och det blir desto mysigare när man väl träffas! Se det som en prövning på om det ska va ni två eller inte :-)

2008-12-17 @ 11:53:16
URL: http://egoanki.blogg.se/
Postat av: Emma

Jag har ett distansförhållande med min kille, han bor ca 16 mil ifrån mig och det funkar jättebra fö snart så har vi varit tillsammans i 2 år :)



Så, det går bara om man vill!

2008-12-17 @ 17:37:03
URL: http://godisflickan.blogg.se/
Postat av: Linda

Jag och min pojkvän har drygt hundra mil mellan oss, och är inne på vår sjunde månad tillsammans nu. Vi båda känner att det är vi som hör ihop, och vi spånar bägge två på hur det skulle vara om (när) vi flyttade ihop, och det är något vi båda vill. Så har man bara samma inställning till förhållandet, och om man älskar varandra så fungerar det självklart. Visst är det otroligt jobbigt att inte kunna ses när man vill, och med vårat avstånd blir det ganska sällan... Men det spelar som ingen roll, för när vi väl är tillsammans känns allt så självklart och så himla rätt.

Självklart saknar man varandra olidligt mycket, ibland går det inte göra annat än att gråta och känna sig helt uppgiven för att det känns så hopplöst att inte få vara nära. Men det går över, och som sagt, tiden man får tillsammans gör det värt all väntan.

2008-12-21 @ 14:33:14
Postat av: Sandra (parole)

Jag bor i Göteborg och min kille flyttade till Jönköping för att plugga i ett år. Då tänkte jag "Ska han vara borta i ett helt år!!" och grät floder över detta. Men nu känns det som om denna terminen bara har flugit förbi!! Jag och min kille är vana vid att ha en tight relation, där vi sågs varje dag. Men nu ses vi alltså bara var och varannan helg. Och jag kan faktiskt ibland tycka att det känns skönt! Man får mer tid till sig själv + att man kan umgås mer med sina vänner! Jag och min killer pratar dessutom i telefon varje dag, ibland blir det lite längre samtal och ibland säger vi ungefär bara "godnatt". Dessutom är msn, videosamtal och mejl helt underbart för distansförhållanden!!!

Det var värre när jag var på Irland i 2 månader och man fick nöja sig med ett lite mejl någon gån i veckan...

2008-12-21 @ 18:37:36
URL: http://parole.blogg.se/
Postat av: Najnaah

Jag bor i Göteborg och min kille bor i Höganäs (skåne). Det tar över tre timmar och åka och det kostar runt 400 kronor tur-och-retur om man har tur. I morgon har vi varit ihop i 17 månader, och jag kan nog påstå att det rullar på bra.

Han har släkt i Göteborg och vi träffades på sommarlovet, vi var med varandra rätt mycket under slutet på lovet, för och sen återvända till vardagslivet. Det var allt annat än lätt. Men jag tror att skola och andra aktiviteter gör det lättare, man ska inte sitta och älta det faktum att killen inte sitter brevid en 24/7. Det har gått månader vid vissa tillfällen då vi inte träffats, och då är det svårt, självklart. Men känner man att man bara vill vara med just den personen, för hur han/hon är, så ska det gå fint. Om man bara vill ha närhet så kan man nästan få det vart man vill, och då fungerar det oftast inte.



Jag har ändå tur för att till sommaren ska killen min plugga i Göteborg, så då är den långa väntan över. Det svåra just då blir väl att vänja sig vid att man faktiskt ses jätteofta:)



2008-12-22 @ 13:36:01
URL: http://najnaah.blogg.se/
Postat av: Emelie

Min kille började i skola 60 mil hemmifrån, vi har snart varit tsm i ett år. Och jag skiter i om det är långt för jag klarar mig inte utan honom. Bättre och se han ibland än aldrig tycker jag :)

2008-12-23 @ 23:54:06
URL: http://danieelsson.blogg.se/
Postat av: Linda

Jag hade ett distansförhållande med min sambo i över ett år. Jag bodde i Sundsvall, han bodde i Nederländerna. Dyra resor, dyra telefonsamtal, men det funkade! Nu har vi varit tillsammans i över 4 år=)

2008-12-28 @ 04:11:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0