Kärlekens ord
Det är när vi som minst anar det, när vi som minst tänker på det och när vi som minst vill det som det händer..
Kärlek, varför ska man alltid förälska sig i fel person? Är det verkligen fel på personen eller på en själv?
Känslan vägrar att försvinna, rösten vägrar att sluta eka i huvudet.. jag är olyckligt kär.
Jag har förstått att han älskar mig tillbaka, men avståndet spelar stor roll. Vi har roliga och pratrika konversationer i mobilen sent på kvällarna då jag gömmer mig under täcket där det känns varmt och skönt och där allt ljud från mig stängs inne & ljud utifrån stängs ute.. Hör bara hans röst, hur glad han låter. Känner nästan hans andetag som om han vore bredvid mig.
Kommer den känslan någongång försvinna och tvinga mig in i "the real life"?
Enligt våra framtidsplaner kommer ett möte att äga rum i kärlekens land - Italien. Vi har tillsammans, hör ni hur ljuvligt det låter, bestämt att det får bli då vi möts.
Jag kan se det framför mig. Året är 2011, solens varma solstrålar värmer våra kalla kroppar ..längre än så kommer jag inte..
- Vet ni varför?
Inte bara avståndet geografiskt spelar roll, det är här det stora problemet kommer ..avståndet åldersmässigt spelar även roll.. Jag är äldre än honom.
Varför kan jag inte bara svälja min stolthet? Alla andra gör ju det.. Min mamma är ju tillsammans, där är det vackra ordet igen, med en man som är 6 år yngre ..spelar 2 år så stor roll?
För en tjej med för många traditioner och för stort kulturellt inflytande från "arab-världen" är 2 år för mycket. Nej, nej, min man ska ju vara minst 5 år äldre ..inte ens 1 dag yngre kommer på fråga!
Ska nu den starka kärleken mellan två unga "älskare" gå i kras?
Själv kan jag inte tänka mig ett lyckligt liv utan den jag älskar, jag antar att man lär sig älska den man blir "bortgift" till.
Så alltså ser mitt liv år 2011 ut att bli i Saudi Arabien bortgift med en rik avlägsen kusin som alltid är otrogen och som aldrig kommer hem.
"Du lär dig att älska honom med åren"- det är ett citat som vi blivit vana att höra & som vi nu (till slut) accepterat. De vuxna vet bättre!
Varför var vi tvungna att flytta dit & sedan tillbaka?
Allt gick ju så bra. Jag gick i skola, hade kompisar som jag kände syskonband med och hela släkten tröstade mig när jag behövde stöd. Att gå på gatan och bli jagad som om man vor en skatt, jaa, det var inte fel..
Många av er kanske inte vet, men i arabländerna kan man inte gå på gatan utan att män tutar med bilarna och rabblar upp sitt nummer ..man känner igen den rike då han alltid räcker sitt visitkort och parfymlukten hinner före hans ord.
Bilarna är alla av den senaste modellen ..jo, Saudi Arabien (KSA; kingdom of saudi arabia) är en otroligt rik stat och inte som de övriga!
Hade vi varit kvar kanske min stolthet skulle försvinna för varje gång hans blickar mötte mina, efter varje sms och efter varje lååångt samtal som varar i timmar.
Vi talade ofta om framtiden, vart han skulle jobba och hur vi skulle studera tillsammans på universitetet. Kärlek, det undevek vi att tala om, det var för känsligt!
Det är nu, nu är vi knappt talar & nu när jag känner att min längtan efter honom snart tar död på mig som jag ångrar att jag inte tog vara på den tid jag hade tillsammans med honom..
Vad som kommer att hända är oklart, men stoltheten sväljs inte. .det vet jag säkerligen! Får antagligen gå runt och känna mig olycklig tills jag "lärt mig att älska" den ända mannen i mitt framtida liv!
Ta vara på den tid ni har, varesig det är med familjen, vännerna eller "honom". Svälj er stolthet! Något jag borde säga till mig själv egentligen..
Kärleken är blind, men mitt råd till er är :
"Välj" den som älskar DIG, inte den DU älskar! ..lyckan kommer samtidigt som kärleken får ögon att se med ..
// Miroma
Kärlek, varför ska man alltid förälska sig i fel person? Är det verkligen fel på personen eller på en själv?
Känslan vägrar att försvinna, rösten vägrar att sluta eka i huvudet.. jag är olyckligt kär.
Jag har förstått att han älskar mig tillbaka, men avståndet spelar stor roll. Vi har roliga och pratrika konversationer i mobilen sent på kvällarna då jag gömmer mig under täcket där det känns varmt och skönt och där allt ljud från mig stängs inne & ljud utifrån stängs ute.. Hör bara hans röst, hur glad han låter. Känner nästan hans andetag som om han vore bredvid mig.
Kommer den känslan någongång försvinna och tvinga mig in i "the real life"?
Enligt våra framtidsplaner kommer ett möte att äga rum i kärlekens land - Italien. Vi har tillsammans, hör ni hur ljuvligt det låter, bestämt att det får bli då vi möts.
Jag kan se det framför mig. Året är 2011, solens varma solstrålar värmer våra kalla kroppar ..längre än så kommer jag inte..
- Vet ni varför?
Inte bara avståndet geografiskt spelar roll, det är här det stora problemet kommer ..avståndet åldersmässigt spelar även roll.. Jag är äldre än honom.
Varför kan jag inte bara svälja min stolthet? Alla andra gör ju det.. Min mamma är ju tillsammans, där är det vackra ordet igen, med en man som är 6 år yngre ..spelar 2 år så stor roll?
För en tjej med för många traditioner och för stort kulturellt inflytande från "arab-världen" är 2 år för mycket. Nej, nej, min man ska ju vara minst 5 år äldre ..inte ens 1 dag yngre kommer på fråga!
Ska nu den starka kärleken mellan två unga "älskare" gå i kras?
Själv kan jag inte tänka mig ett lyckligt liv utan den jag älskar, jag antar att man lär sig älska den man blir "bortgift" till.
Så alltså ser mitt liv år 2011 ut att bli i Saudi Arabien bortgift med en rik avlägsen kusin som alltid är otrogen och som aldrig kommer hem.
"Du lär dig att älska honom med åren"- det är ett citat som vi blivit vana att höra & som vi nu (till slut) accepterat. De vuxna vet bättre!
Varför var vi tvungna att flytta dit & sedan tillbaka?
Allt gick ju så bra. Jag gick i skola, hade kompisar som jag kände syskonband med och hela släkten tröstade mig när jag behövde stöd. Att gå på gatan och bli jagad som om man vor en skatt, jaa, det var inte fel..
Många av er kanske inte vet, men i arabländerna kan man inte gå på gatan utan att män tutar med bilarna och rabblar upp sitt nummer ..man känner igen den rike då han alltid räcker sitt visitkort och parfymlukten hinner före hans ord.
Bilarna är alla av den senaste modellen ..jo, Saudi Arabien (KSA; kingdom of saudi arabia) är en otroligt rik stat och inte som de övriga!
Hade vi varit kvar kanske min stolthet skulle försvinna för varje gång hans blickar mötte mina, efter varje sms och efter varje lååångt samtal som varar i timmar.
Vi talade ofta om framtiden, vart han skulle jobba och hur vi skulle studera tillsammans på universitetet. Kärlek, det undevek vi att tala om, det var för känsligt!
Det är nu, nu är vi knappt talar & nu när jag känner att min längtan efter honom snart tar död på mig som jag ångrar att jag inte tog vara på den tid jag hade tillsammans med honom..
Vad som kommer att hända är oklart, men stoltheten sväljs inte. .det vet jag säkerligen! Får antagligen gå runt och känna mig olycklig tills jag "lärt mig att älska" den ända mannen i mitt framtida liv!
Ta vara på den tid ni har, varesig det är med familjen, vännerna eller "honom". Svälj er stolthet! Något jag borde säga till mig själv egentligen..
Kärleken är blind, men mitt råd till er är :
"Välj" den som älskar DIG, inte den DU älskar! ..lyckan kommer samtidigt som kärleken får ögon att se med ..
// Miroma
Kommentarer
Trackback
