Paret - han och hon - kärleken, är alltid det som ska stå i centrum.

Idag råkade jag tjuvlyssna på en man och en kvinna som pratade om sina förhållanden och hur de båda gled mer och mer ifrån sin parntner. De som pratade med varandra var alltså bara vänner. Kvinnan berättade att hon hade gett sin man en chans att förändra sig då det i deras fall, enligt henne, mycket handlade om att han tog med sig jobbet hem som man säger, alldeles för ofta, vilket ofta leder till att de inte får tillräckligt med tid till varandra. När han sen är färdig och tycker sig ha tid med henne är hon ofta sur då hon väntat på honom x antal timmar.
   Hon berättade att han faktiskt hade ändrat på sig men att relationen till varandra fortfarande var ganska knakig, som hon beskrev det, men att hon var villig att ge det en sista chans där båda gav allt!

Hennes vän höll med, han sa att han tyckte att man var skyldiga varandra det, en sista chans. Enligt honom var det viktigt att inte ge upp, även om han själv var i ett lika knakigt förhållande och dessutom hade haft ett förut också. Då det fanns barn inblandade hos båda gjorde det de båda situationerna mycket värre.

Efter en stunds prat satt de båda tysta mitt emot varandra. Jag kände att jag ville avbryta tystnaden genom att säga vad jag tyckte, men mitt förnuft sa åt mig att vara tyst.
   Jag ville säga till dem båda att det finns människor de kan gå och prata om sådant här med, visst, de kanske de vet om, men många är rädda för det och tror också oftast att det är väldigt överskattat, vilket jag dock inte alls tror att det är. Tillsammans med en utbildad familje- eller samtalsterapeut pratar man ju ut om vad som är bra och mindre bra i förhållandet för att få en klarare bild över hur den andra personen tycker, tänker och känner om saker och ting. Jag tror att man lär sig otroligt mycket om varandra på ett sånt sätt och får mycket mer förtståelse för den andra partnerns beteende.

Jag tycker att människor idag ger upp alldeles för lätt när det kommer till kärlek. Ofta är det jobbet som kommer ivägen, jobbet där man kämpar hårt för att få sin lön och kanske även för att få en bättre anställning. Jobbet som om man tänker efter, inte är värt ett skit jämfört med vad mannen/kvinnan man är tillsammans/gift med är.

   I detta fallet handlade det ju väldigt mycket om det, kvinnan nämnde nämligen också att hon ibland var alldeles för trött för att göra något efter att ha jobbat så hårt (antar att det påverkar sexlivet också) vilket hennes man blev sur över, vilket även gjorde henne sur och på dåligt humör. Istället då för att leta efter ett annat jobb eller be chefen om färre timmar, funderar hon istället på att skilja sig från en man som hon en gång älskade så mycket att hon kände att hon ville leva resten av sitt liv tillsammans med.

Jag tror inte att man ser riktigt klart på sånt här när man väl befinner sig i situationen, ofta ser man bara den andra personens fel och brister och inser inte att man själv också är en bidragande faktor till varför det är som det är, jag däremot som inte har med det att göra kan komma på hur många saker som helst som de hade kunnat göra för att förbättra förhållandet, bla då att gå och prata med någon som är specialiserad på ämnet.
Visserligen är jag sådan som person och kanske har lättare än andra för sånt här, jag ser väldigt lätt vad problemet är i olika situationer utan att det över huvud taget är nämnt och kommer ofta på lösningar på det också. Jag vet att inte alla människor är sådana, att många ser problem som problem utan lösning och söker sig därför till lätta med väldigt smärtsamma alternativ, skilsmässa i detta fall!
   Jag önskar att människor idag orkade kämpa mer. Sen är det självklart så att man i ett förhållande inte hela tiden ska behöver kämpa för att få det att fungera, det är det ingen som mår bra av. Men om man då och då i vissa perioder i livet behöver kämpa, så ska man göra det också! Man får inte glömma varför man en gång valde att vara tillsammans med personen i fråga, man måste hela tiden ha i tankarna att det är den personen som är viktigast och att det är allt annat runt omkring man borde ta tag i och försöka förändra om det nu är ett måste.

Paret - han och hon - kärleken, är alltid det som ska stå i centrum.


Kommentarer
Postat av: Rebecca

Fan vad bra skrivit!

2008-10-07 @ 00:30:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0