Hur många tröstätare är vi egentligen?
Läste precis på aftonbladet att godissuget man ibland känner egentligen är en felkoppling i hjärnan då man vill slippa negativa känslor. Oftast gäller suget salt och söt mat när man egentligen är ledsen, trött, arg eller deprimerad. Så för att istället för att ta itu med vår ilska så går vi ut i köket och tar oss en macka eller letar upp lite chips och godis, det för att hjärnan lurar oss. Vad knäppt!
Då finns det alltså en riktig anledning till varför så många tröstäter. Jag själv gör också det ibland, det är inget jag är stolt över men ibland blir det bara så, ni vet..
Som tur är så går det att bryta suget - står det sen.
Just när vi trodde att vi skulle få fortsätta med vårt tröstätande, när vi äntligen fick en riktig anledning, så tar dem det ifrån oss. Aja!
Tydligen ska vi ringa en kompis eller promenera "eller något annat roligt". Vem har sagt att det är roligt att promenera? I vilket fall som helst så är detta mycket, mycket bättre än att proppa i sig massa feta saker eftersom att det ändå bara känns bra för tillfället då mat är ångestdämpande och lugnande, efter det känner man skam, ångest och misslyckande.
Att man får ångest och sånt där visste vi ju inte redan, eller hur?
Hur många är det som känner igen sig? Hur många tröstätare är vi egentligen?
Jag är nog det måste jag säga :/ Man kan ju inte riktigt rå för det ibland tyvärr.
Jag är lätt en tröstätare!
För inte tala om när man har mens, då tycker jag att jag har ALL rätt i världen att unna mig massa godis hela tiden - ren idiot egentligen! Speciellt med tanke på att min kropp är ganska känslig för onyttigheter! Mår som bäst när jag äter nyttigt och när jag tränar, ändå så proppar jag i mig godis, chips och glor på tv när jag är deppig - noll logik ;)
Jag är, kan vräka i mig hus mycket som helst.
Jag ärhemsk tröstätare.. Heh.. Varje gång jag mår dåligt så dränker jag mig själv med mat, och sen när jag mår dåligt över att ha ätit så äter jag ännu mer.
Jag hatar att tröstäta, man har ångest innan och man får ännu mer ångest när man ätit. Det är värdelöst :/ Men jag kan inte sluta :S Uäck
Jag är tröstätare, absolut. Känner verkligen igen det där. Tack och lov brukar jag oftast inte få ännu mer ångest efteråt eftersom jag alltid har varit smal och lätt håller formen... Men jag håller med, det är ju ändå inte särskilt smart :P
