Edens Lustgård

Man kan ju inte hjälpa vem man blir kär i

Hej.. det är inte i en sådan situation jag är i just nu.. utan jag är superkär i min tränare!

haha, been there, de vart' ju lite trassligt .. men det slutade med att det blev han å jag (:

man ska inte göra sån stor grej av sånt dära, ok de va hennes bf (de tog slut mellan dom sen) so what? står det hennes namn inmatat i hans panna 4 ever and ever sen lr? man äger liksom ingen människa, vi har det iaf tok bra (: drygt ett år har vi vart tillsammans nu å satan vad ja hade ångrat mig om jag inte hade valt att bli tillsammans med honom.



go 4 love ;)

Jag hade nog inte klarat de, de hade liksom känts fel.. Vetat att alla dom söta sakerna han säger till mig och gör med mig, de har han gjort mot/med henne en gång. Och hade någon av mina polare tagit min kille så hade jag blivit fly förbannad.

Jag är tillsammans med min (ex) bästa kompis ex. Kan vara därför vår vänskap tog slut och visst känns det jobbigt att han har varit med henne innan mig. Men jag ångrar ingenting.

man kan visst rå för vem man blir kär i

Klart man kan rå för vad som händer egentligen. Man måste ju ha en liten känsla av vad som kan hända före man börjar umgås mer och får dom starkare känslorna. I mitt fall var det min bästa vän som tog killen jag höll på att ragga på mitt framför ögonen på mig. Eller snarare bakom min rygg. Hon var med alla gånger vi umgicks (spelade spel osv.) då det var hon som hade en fot i det gänget han umgicks i. Och se hur det slutade. Vi är inte samma vänner som förr och det har med allt detta att göra. Nu har dom varit tillsammans i 1½ år ungefär. Jag grät inte över killen, jag grät över den vänskap hon valde att sätta på spel, och som vi förlorade. Den går inte att ta tillbaka!



Idag är jag tillsammans med en underbar underbar kille. Han går inte ens att mäta sig med den där killen, och jag är som sagt inte alls bitter för att jag inte fick han. :)

Been there, men det var inte besvarat. Bra eller dåligt, beror ju på hur man ser det. Dom var dock inte tillsammans så länge, men det var jobbigt under tiden. Det jobbigaste tyckte jag var om jag skulle berätta för min kompis eller inte.

Jag är tillsammans med en kille min förra bästa vän höll på med under en månads tid, därför är vi inte bästa vänner längre. Men jag tycker inte det var så mycket att vara arg för, dom var inte ens tillsammans. ÅNGRAR INGENTING.

Jag har aldrig och kommer aldrig att hamna i den situationen av den simpla anledningen att det är moraliskt fel. Vill jag verkligen ge upp en fin vänskap för att ta något som inte är mitt? Jag kan bli ledsen av tanken över hur dåligt det är med respekt idag. Jag har blivit sviken, hårt, och än ida, snart ett halv år senare känns inget bättre.



Det finns så många fiskar i sjön, varför ta en som redan är fångad?

Jag har varit det, och hon sa att allting gick bra, för vi var tillsammans, och hon sa saker som att "nä men klart det inte gör något!" fast hon själv gillade honom och sedan fick jag nog av det och då gjorde jag slut med honom, och det var ett av mina bästa beslut jag gjort hitills ! :)