Edens Lustgård

Idag råkade jag tjuvlyssna på en man och en kvinna som pratade om sina förhållanden och hur de båda gled mer och mer ifrån sin parntner. De som pratade med varandra var alltså bara vänner. Kvinnan berättade att hon hade gett sin man en chans att förändra sig då det i deras fall, enligt henne, mycket handlade om att han tog med sig jobbet hem som man säger, alldeles för ofta, vilket ofta leder till att de inte får tillräckligt med tid till varandra. När han sen är färdig och tycker sig ha tid med henne är hon ofta sur då hon väntat på honom x antal timmar.
   Hon berättade att han faktiskt hade ändrat på sig men att relationen till varandra fortfarande var ganska knakig, som hon beskrev det, men att hon var villig att ge det en sista chans där båda gav allt!

Hennes vän höll med, han sa att han tyckte att man var skyldiga varandra det, en sista chans. Enligt honom var det viktigt att inte ge upp, även om han själv var i ett lika knakigt förhållande och dessutom hade haft ett förut också. Då det fanns barn inblandade hos båda gjorde det de båda situationerna mycket värre.

Efter en stunds prat satt de båda tysta mitt emot varandra. Jag kände att jag ville avbryta tystnaden genom att säga vad jag tyckte, men mitt förnuft sa åt mig att vara tyst.
   Jag ville säga till dem båda att det finns människor de kan gå och prata om sådant här med, visst, de kanske de vet om, men många är rädda för det och tror också oftast att det är väldigt överskattat, vilket jag dock inte alls tror att det är. Tillsammans med en utbildad familje- eller samtalsterapeut pratar man ju ut om vad som är bra och mindre bra i förhållandet för att få en klarare bild över hur den andra personen tycker, tänker och känner om saker och ting. Jag tror att man lär sig otroligt mycket om varandra på ett sånt sätt och får mycket mer förtståelse för den andra partnerns beteende.

Jag tycker att människor idag ger upp alldeles för lätt när det kommer till kärlek. Ofta är det jobbet som kommer ivägen, jobbet där man kämpar hårt för att få sin lön och kanske även för att få en bättre anställning. Jobbet som om man tänker efter, inte är värt ett skit jämfört med vad mannen/kvinnan man är tillsammans/gift med är.

   I detta fallet handlade det ju väldigt mycket om det, kvinnan nämnde nämligen också att hon ibland var alldeles för trött för att göra något efter att ha jobbat så hårt (antar att det påverkar sexlivet också) vilket hennes man blev sur över, vilket även gjorde henne sur och på dåligt humör. Istället då för att leta efter ett annat jobb eller be chefen om färre timmar, funderar hon istället på att skilja sig från en man som hon en gång älskade så mycket att hon kände att hon ville leva resten av sitt liv tillsammans med.

Jag tror inte att man ser riktigt klart på sånt här när man väl befinner sig i situationen, ofta ser man bara den andra personens fel och brister och inser inte att man själv också är en bidragande faktor till varför det är som det är, jag däremot som inte har med det att göra kan komma på hur många saker som helst som de hade kunnat göra för att förbättra förhållandet, bla då att gå och prata med någon som är specialiserad på ämnet.
Visserligen är jag sådan som person och kanske har lättare än andra för sånt här, jag ser väldigt lätt vad problemet är i olika situationer utan att det över huvud taget är nämnt och kommer ofta på lösningar på det också. Jag vet att inte alla människor är sådana, att många ser problem som problem utan lösning och söker sig därför till lätta med väldigt smärtsamma alternativ, skilsmässa i detta fall!
   Jag önskar att människor idag orkade kämpa mer. Sen är det självklart så att man i ett förhållande inte hela tiden ska behöver kämpa för att få det att fungera, det är det ingen som mår bra av. Men om man då och då i vissa perioder i livet behöver kämpa, så ska man göra det också! Man får inte glömma varför man en gång valde att vara tillsammans med personen i fråga, man måste hela tiden ha i tankarna att det är den personen som är viktigast och att det är allt annat runt omkring man borde ta tag i och försöka förändra om det nu är ett måste.

Paret - han och hon - kärleken, är alltid det som ska stå i centrum.

Vad känner ni är viktigast i ett förhållande?

Om jag bara ska välja två saker så måste jag säga att det är ärlighet och kommunikation.
Kommunikation för att det är viktigt att kunna prata med varandra om allt, vad det än gäller. Ärlighet för att det helt enkelt varar längst. Ett förhållande fullt av lögner är ett dåligt förhållande, ett förhållande som gör att man själv mår dåligt och som så småningom kommer att ta slut.

Både kommunikation och ärlighet tillsammans för att det skapar frihet och allt annat som är ett måste i en relation.

Ärlighet behöver inte betyda att man måste berätta allt om sitt förra förhållande eller vad man varit med om tidigare i livet. Men när man bestämt att man är ett par som tänker satsa på varandra så ska man från och med den dagen inte dölja något för varandra, det är i alla fall vad jag tycker och känner.

Jag har sett så många förhållanden som splittras pga att tjejerna behöver dölja saker och ting för sina pojkvänner för att de från början inte gjort klart för dem att de faktiskt är de själva som bestämmer över vad de vill och får göra. Tjejer som på fest tvingas ljuga i telefon för sina pojkvänner om att de varken rökt eller druckit, tex. Detta har både med ärlighet och kommunikation att göra. De båda parterna har inte kunnat kommunicera med varandra från början vilket leder till lögner och behovet av kontroll. För självklart är det så att båda vet att de ljuger för varandra ibland. Det känner man, man kan därför inte lita på varandra och börjar istället kontrollera varandra till den grad att man tillslut inte längre står ut!

Det här är självklart bara ett exempel utav hundratals och kanske är det olika för alla om vad som är viktigast.

Vad tycker ni?

Svartsjuka är tankar, känslor eller beteenden som inträffar när en person tror att ett förhållande blir hotat av någon annan, befogat eller inte. Det är ett vanligt problem i förhållanden och finns överallt, har alltid gjort och kommer alltid att göra.

Man har sett att svartsjuka finns hos alla - från spädbarn till pensionärer, men varför blir man svartsjuk och vad kan man göra åt det?

Det finns några grundläggande orsaker till att man blir svartsjuk. Det första är osäkerhet och rädsla för att bli lämnad, man känner helt enkelt inte att man är värd sin partners kärlek och därför intalar sig själv att han eller hon kommer att träffa någon bättre. Det är den vanligaste orsaken till varför man blir svartsjuk - och faktiskt rätt kärleksfull. Man är så kär i sin partner att man antar att alla han eller hon möter också blir förälskade i honom eller henne.

Det andra skälet till svartsjuka är otrohet. Studier visar att det faktiskt är vanligare att den partnern som varit otrogen är mer svartsjuk än den trogna.. Men svartsjukan kan också vara tecken på ett överdrivet kontrollbehov, vilket ofta slutar väldigt, väldigt illa om man inte märker det i tid och försöker göra något åt det. Tyvärr är det så att det är väldigt svårt att ta itu med just kontrollbehov hos en person då det oftast har att göra med uppfostran som barn. Jag säger inte att det alltid har med uppfostran att göra, men oftast är det så!

Nedan följer sex exempel för - tecken på sjuklig svartsjuka. 
Är man extremt svartsjuk så finns det finns professionell hjälp att få.

• Din partner ifrågasätter var du har varit och vad du har gjort när du inte kommer hem på din vanliga tid.
• Han ringer till jobbet för att kontrollera att du verkligen är där.
• Han läser dina sms och andra privata saker.
• Han misstänker att du har haft sex med dina manliga bekanta.
• Han tycker inte om när du umgås med dina vänner utan honom.
• Han ifrågasätter din klädsel och låter inte dig bära v- eller u-ringade toppar eller korta kjolar/klänningar.