Varför göra det till något det inte är
Kvinnor är från Venus och män från Mars.
Vi är olika så varför göra det till något det inte är?
Är det fel som tjej att drömma om hur hon en vacker dag möter drömprinsen som ger hennes liv en större mening, och som räddar henne från - vad det nu kan vara!
Är det fel av oss tjejer att vara tjejiga? Måste vi sätta på oss det hårda skalet så fort vi går ut för att verka "lika tuffa som killarna?" För att verkligen visa att mig är det minsann ingen som sätter sig på!
Och är det fel av oss att tycka att könsrelaterade skämt är roliga?
Det var kommentarerna till detta inlägget som fick mig på dessa tankar och jag känner att jag tvunget måste skriva något. Jag har en massa tankar kring det här och jag känner även lite irritation. Vet inte hur jag ska uttrycka mig för att få er att förstå vad det är jag menar just nu, men känner endå att jag tvunget måste skriva något om det i alla fall.
Att det finns föreställningar om hur män och kvinnor är, är för att vi själva skapat dem efter hur det faktiskt är, efter hur samhället ser ut! Och vad är det som är felet med det egentligen?
Till er som säger hur fel det är med könsrelaterade skämt, och att vi ständigt måste tänka på vad säger, gör och på vilken roll vi ger oss själva. Slappna av! Föreställningarna vi har om män och kvinnor stämmer oftast, kanske inte till hundra procent, men i alla fall litegrann, annars hade det inte funnits några, och som sagt - det är vi själva som skapat dem!
Och varför inte skratta åt att många av oss tjejer längtar mer än något annat efter en man som hon kan känna sig trygg hos, en man som tar hand om henne? För faktiskt, utan män känner många av oss inte oss fullständiga, inte hela, vi behöver dem! Och ja, dem behöver oss. But still, we need them!
Och viktigast av allt - det är inget fel med det.
Ända från urminnes tider har mannen varit väldigt viktig för kvinnan, för hennes överlevad. Visst är det annorlunda nu, men varför ska man som kvinna känna sig hotad utav mannen?
Jag vet vem jag är och vad jag står för i alla fall. Jag behöver inte få det bekräftat av någon och jag känner mig inte sämre än en kille och vet definitivt att det inte är en jävel som sätter sig på mig. Eftersom jag vet detta så behöver jag inte förneka att jag behöver en man, en man som gör mig hel. Det gör väl mig inte svagare?
Självklart kan man se annorlunda på det här och skriv gärna vad ni har för åsikter. Jag tål kritik och är det något jag älskar så är det att disskutera, både med någon som har samma åsikt som jag själv eller med någon som är helt emot vad jag tycker och tänker.
Inlägget känns lite flummigt för att vara jag, men lyckas ni trots detta förstå vad det är jag vill säga så kommentera gärna. Hade varit väldigt intressant att se vad ni tycker faktiskt.
jag kan inget annat än att hålla med!
män och kvinnor ÄR annorlunda och istället för att ta avstånd ifrån det så kan man istället omfamna det och ta lärdom av det. jag tycker att det är kul att män och kvinnor är annorlunda - det är det som får oss att fungera tillsammans - vi är varandras komplement.
Trist att folk inte kan slappna av och ta såna saker med en nypa salt, ett skämt är ju ett skämt, alla måste inte tycka om den, men man behöver inte bli jätteupprörd. Man måste få skämta. Hon var lite VÄL överdriven av sig! :)
Nej Herregud, könsrelaterade skämt kan vara ohyggligt roliga. Problemet är bara när man bara för vidare någon typ av muntlig Stefan & Krister-tradition, som följer samma mönster av stereotypisering som Judenäsor, Muhammedkarikatyrer och Svarta med läppar större än sirapslimpor - alltid dansande, alltid likt barn. Ja, det är ett skämt, men inget vidare roligt sådant. Ett roligt skämt hade däremot varit om du vänt på det:
Sex är det pris män betalar för
att få gifta sig. Äktenskap är det
pris kvinnor betalar för att få sex.
helt plötsligt driver det med stereotypiseringen av det manliga och det kvinnliga - helt plötsligt har inte skämtet lustig hatt, lösnäsa och kanintänder.
Jag kan inte utan att kommentera det du egentligen utgår från, "kvinnor från Venus, män från Mars". Som man känner jag mig förolämpad varje gång det ska förutsättas att jag är en grottapa med otyglad sexualitet, oförmögen att utveckla verbalitet, intimitet och sensualitet.
Du frågar "är det fel av oss tjejer att vara tjejiga"? Jag kan direkt svara dig på det: Ja - förutsatt att tjejighet bygger på att acceptera "det svaga könets ställning".
Detta förutsättande och historielösa, biologistiska bullshit som kommer till uttryck i: "Att det finns föreställningar om hur män och kvinnor är, är för att vi själva skapat dem efter hur det faktiskt är, efter hur samhället ser ut! Och vad är det som är felet med det egentligen?"
Den kommentaren stipulerar att det existerar en positiv samhällsnorm som är statisk, oföränderlig och önskvärd - vilket med tanke på följande problematik är rätt obehaglig.
1. Kvinnoyrken där kvinnor tjänar bättre än män är porrskådespelare och modell.
2. i 95% av anmälda misshandelsfall år 2000 var en man förövaren
3. Forskningsanslagen för sjukdomar bundna till kön? - Fördel män.
4. Kvinnor fick i det fredliga och moderna landet Schweiz sin rösträtt 1973 (i kantonen Appenzell 1990), Sverige 1921...
5. And the list goes on....
Att välja ett en samhällssyn som i slutändan ger sämre förutsättningar är verkligen inte berömvärt - snarare korkat. Jag undrar just hur kommentarerna skulle gå om Judar undantogs värnplikt utifrån samma kvasi-argument som allmän värnplikt för män försvaras med.
Att det därtill inte finns några som helst belägg för att könens relation till varandra brukar ofta glömmas bort i vårt behov av att bevara industrialismens kvinnosyn. Sanningen att säga förutsatte det gamla jordbrukssamhället den monogama tvåsamheten för överlevnad - när verkligheten blev annorlunda övergick de gamla motiverade rollerna till nya när arbete på åker ersattes med arbete i fabrik - kvinnor fråntogs sin plats, och männen i kraft av sin ökade produktivitets- och inkomstmöjlighet tilläts definiera rollerna. Visst kan man i evighet sjunga "om du har ett äpple vill du dela det med mig" men i slutändan så kräver ett relativt inflytande också att du ger upp en del av ditt för att någon annan ska få det. Män var inte så beredda att dela med sig av sina nyvunna makt. Det skulle kräva ett krig i Europa för att någon bräsch i muren ens skulle kunna skönjas - och kvinnor fick smaka på inflytandets frukter.
Anyway... Du för ett cirkelresonemang:
" Föreställningarna vi har om män och kvinnor stämmer oftast, kanske inte till hundra procent, men i alla fall litegrann, annars hade det inte funnits några, och som sagt - det är vi själva som skapat dem!"
Det innebär alltså att föreställningarna är bra för att de stämmer? Jag tror det bara var för några år sedan som de första BB slutade dela upp nyfödda i blå och rosa mössor - och ja, hur bemöter vi egentligen män och kvinnor - olika säger du? Jo, och om vi stoppar ungen full med identitet långt innan barnbecket kommit ut - vad är det vi återskapar... igen och igen och igen och igen.... och.... .zzzzz.....
Kära Eden.
Om du är övertygad om att män och kvinnor är stöpta i två olika former så är det en övertygelse du har rätt till. Om du drömmer om att en man ska rädda dig så kan ingen ta ifrån dig den drömmen. Om du tycker att skämt om könsstereotyper är lika roliga som de gamla negerhistorierna en gång var, så är du helt tillåten att skratta så magen hoppar.
Det du däremot inte får göra, det är att stoppa in mig i en kategori (kvinnor) och sedan tala om vad den kategorin vill (bli räddade), känner (ofullständighet), behöver (en varsin man) och längtar efter (omhändertagande).
Du får tala för dig, så talar jag för mig. Jag vill inte räddas, känner mig som en fullständigt strålande individ, har inga behov av en man och längtar verkligen inte efter att bli omhändertagen. Jag är en vuxen människa. Min överlevnad sörjer jag för själv.
Vad du är, det vete Annika Dahlström.
Lev väl.
Men are from Earth. Women are from Earth. Deal with it.
